26. jan, 2020

Text

Ja så börjar väl på del 2 i Vad händer här då. Gamla sidan var för lång så jag var tvungen att skapa en ny sida. Hoppas ni hittar hit iaf.

Nu har jag inte skrivit på flera månader, lusten har inte funnits där att skriva. Det har hänt så himla mycket och jag tänkter inte skriva om allt, det har mest varit tråkigheter. Jag har varit så stressad av allt att jag lyckats dra på mig Bältros. Ja, läkaren sa att om man utsätts en längre tid för sk inre stress så kan det utlösa Bältros. Nu fick jag en lindrig typ, och medicinen verkade bra. Blåsorna på kroppen har torkat in så nu har jag mest klåda. Men så fick jag utslag/blåsor i halsen för en vecka sedan och det är ingen barnlek precis. Nu håller det turligt nog på att ge sig. Hoppas den bedövande tröttheten också ger sig snart.

I hönsgården har vi haft besök av duvhöken, den kom in trots nättaket. Det finns en liten liten glipa i nätet invid väggen, där måste den ha kommit in. När jag kom ut och skulle mata hönsen fick jag nästan en chock när jag såg den. Den hade precis slagit en av hönorna, så hon var bortom all räddning. Den hade också provat på en annan höna, men hon repar sig fint.

Vi har också haft besök av vildsvinen. De eller den, har bökat upp en del av gräsmattan på baksidan. De är ena riktiga svin får man säga. Vi som varit så förskonade från dessa odjur, trots att de funnits här i skogen i flera år. Nu har gubben satt upp en strålkastare med rörelsedetektor och vi hoppas den kan verka avskräckande. Om inte den fungerar så blir det elstängsel.

Min käre man har fått en tumör i ändtarmen och har varit på en mängd undersökningar och röntgen. De prover som tagits visar inget farligt, men han ska iaf opereras och först när de fått ut tumören på 4 cm kan man säga säkert om det är canser eller inte. Vi vet ännu inte hur operationen ska gå till, om de kan ta den nerifrån eller om de måste gå via magen.

Jag har nyss varit till Danmark på begravning av min kära älskade faster. Det var en sådan fin cermoni i kapellet på gamla kyrkogården där även min bror och farföräldrar ligger begravda. Det känns så tungt att hon inte finns mera.

Siri är fortfarande inte bättre av sprutorna, jag håller på att gå sönder för hennes skull. Det måste vara hemskt att ha denna förbannade klåda. Men nu ska jag ringa veterinären i morgon igen och kräva att få någon klådstillande medicin som komplement till sprutorna.

På min Facebooksida har jag startat en insamling till min födelsedag för Operation Smile. Ni som kan, sätt in en slant och kom ihåg att inget bidrag är för litet. Alla pengar behövs till de stackars utsatta barnen. Så kom igen !

Nu blev det visst en hel roman igen, men jag har inte skrivit något sedan oktober. Ska försöka bättra mig.

Ha det bra, vi hörs !