16. apr, 2017

Till minne av Unni.

Till minne av Unni.

Unni var nog min absoluta favorit av minisarna, om man får säga så. Men trots att hon bara blev knappa 13 år så känns det som om hon alltid funnits här.
Jag minns som om det vore igår när hon blev född. Det var i juni och insektstrycket var väldigt besvärligt den här dagen, så jag tog hem pållarna från betet till vinterhagen/skogshagen där de skulle vara ett par timmar innan jag tänkte ta in dem i stallet.
Jag ropade in pållarna och de kom in, alla utom Skrållan. Gick ut och spanade lite inemot de stora granarna, och undrade vart hon var/gömt sig. Så fick jag syn på en liten ljusröd figur som sprang i full fart runt, runt något som visade sig vara mamma Skrållan som låg och vilade. LURAD igen ! Jag ville ju vara med när fölet skulle komma.
Unni växte upp till en jättevacker liten, 83 cm, minishetland. Du blev ingen utställningsstjärna, men vem bryr sig. Du var min absoluta stjärna.
Du fick brottas med en del sjukdomar, men du och vi klarade dem tillsammans.
Fast du lyckats besegra en elakartad tumör, och två gånger fång, så lyckades du/vi inte besegra Cushings.
Vi och barnbarnen kommer att minnas dig som världens snällaste och gulligaste häst.
Hoppas älskade lilla häst, att du nu mår bra och att de har bra hästskötare i himlen.